vinur

flickan andas ut
barnet
i samma stund som
mannen
knystar ord av när-
varo

händer så nätta
skälver
när budet sår sitt
livsfrö
vidgar rötterna
spirar
sköra, taggiga
knoppar

hennes jord haver
tistlar
så när det sköte
lättats
abdikerar så
roten
ett tomt fält hos det
pyre
i den tömda famn